1 år

Idag är det 1 år sedan jag helt slutade med Venlafaxin Depot, den sista av mina mediciner som hjälpte mig mot min kraftiga ångest och depression.

Jag har fortfarande ångest, ibland så jobbig att jag önskar att jag fortfarande hade hjälp i form av tabletter.
Men även när det är som värst, när jag gått i en nattsvart tillvaro som kan sträcka sig upp till en månad i taget, så känner jag att jag har återfått kontrollen.

Jag lever inte längre i en dimma, inget är fint paketerat av ett känsloläge som i grund och botten inte är mitt. Inga fler censurerade upplevelser. Nu är det svart på vitt. Rätt upp och ner.

Min kropp och mitt sinne behövde under några år denna behandlingen för att kunna slappna av, för att kunna processera känslorna som behövde bearbetas. Och det funkade väldigt bra, under den tiden.
Nu bearbetar jag återigen dessa känslor men med ett vaket tillstånd. Jag lär känna min kropp, vad den kan göra och vad den behöver ett tag till att känna sig in i.
Låt det gå i kroppens takt, den ska finnas där lika länge som du så låt det ta tid och lyssna till den. Vad behöver din kropp och sinne idag?

Det har varit ett mäktigt år kan jag lugnt säga och jag är stolt över vad jag åstadkommit trots alla motgångar och en kropp som inte alltid funkar till 100%. Jag är stolt för jag har insett att jag duger som jag är, just för att jag är den jag är! Det är ok att vara mänsklig.

Även om det för mig känns som att jag redan levt motsvarande en eon, så vet jag också att detta bara är början. Början på något som förhoppningsvis bara blir bättre och bättre. Ta plats, ge plats och var dig själv!

Lämna en kommentar

Filed under Tankar

Vad skulle du säga om alla lyssnade?

HIPP HURRA! Nu är inget jinxat längre!
Min önskan slog in, jag fick börja som regiassistent åt produktionen Röst . Arbetet pågår för fullt!

”Vad skulle du säga om alla lyssnade?”
Röst
är en undersökning. Tidningar, kungen, دوست, Facebook, grannen, θεός, Sarah Dawn Finer eller mamma – vilken röst hör du? Vem lyssnar på dig?

Berättelser samlas i gathörn, på Facebook, i Biskopsgården, Bollebygd, teaterfoajén och på spårvagnen där emellan. Det blir grunden för skapandet och genomförandet av en föreställning i två akter. Föreställningen knyts ihop efter en fyra veckor lång paus, då vi tillsammans reflekterar, diskuterar och undersöker det vi hörde eller inte hörde, vilket ger röst åt Akt 2. 

Jag vet att många av mina följare är människor som har mycket att berätta, som samhället skulle må bra av att få höra mer av. Det skulle vara helt underbart om du hade tid att svara på frågan, ”Vad skulle du säga om alla lyssnade?” genom att skicka ett mail med bild till rostgbg@gmail.com 
Inget svar är för långt, för kort , för högt eller lågt. Alla svar är bra! Din röst behövs!
Du får självklart vara anonym. 

Följ arbetet och var en del av processen här: http://rost2014.tumblr.com/

 

Lämna en kommentar

Filed under Tankar

Depression är inte långt borta, det sker här och nu

Robin Williams är död. En människa som större delen av sitt liv kämpat mot sin depression och som tillslut valde att få slut på smärtan.

Många av mina vänner på Facebook visar stor sorg över att någon de beundrat, växt upp med och förgyllt deras vardag har gått ur tiden. Detta med citat och bilder kopplat till depression, vilken fruktansvärd sjukdom och tillstånd det är. 

Problemet med detta är att hans död behandlas som en engångsföreteelse. Många blundar för det vänner, kollegor och familj går igenom dagligen för att sedan fokusera på någon de inte ens känner privat. Då är det tillräckligt långt bort för att våga känna.

Vi kan inte välja att bara prata om självmord och depression när en tillräckligt viktig människa för världen har fallit offer. 
Vi måste våga prata om det varje dag och med dessa människor som finns med oss här och nu som behöver vårat stöd.

 

2 kommentarer

Filed under Tankar

25

Två veckor som 25-åring! How cool is that?
Jag ser fram emot detta året som ett mer vaket, öppet och själsligt växande år. Håller även tummarna för att en önskan ska slå in (varför blir jag så rädd att jag jinxar saker bara för att jag talar om det? Haha)

Allt kan bara bli bättre från vad det har varit. Förra året var en stor prövning av olika anledningar och jag lär mig varje dag något nytt om mig själv, samt de runt omkring mig, och växer utifrån det.

Vi ska alla vara stolta över oss själva i våran resa, glöm inte det!

Lämna en kommentar

Filed under Tankar

3 månader och 7 dagar

3 månader och 7 dagar utan antidepressiva!
Det går men vissa dagar är det  verkligen förjävligt. Tror inte avsaknaden av tabletterna är anledningen dock, utan alla intryck av händelser utifrån som ställer till det. Hade jag haft hjälp av tabletter så hade ju problemen varit där men kanske inte gjort lika ont pga det hölje av komfort som tabletter ger.

Men jag gillar att vara medveten och vaken, se hur världen verkligen ser ut. De dagar jag inte mår bra har jag lärt att lyssna på min kropp och bara acceptera dens önskan om att bara få vila.

Jag är verkligen jättedålig på att skriva i bloggen men ska försöka bli bättre. Kanske hjälper det att få ur alla tankar och bolla med likasinnade, som jag gjorde i början och var en av anledningarna till varför jag började blogga.
På ett sätt har jag försökt att trycka undan alla de känslor och tankar som jag haft i kroppen eftersom jag varit tvungen att fokusera på att fungera och vara arbetsför, vilket jag varit nu i över ett år.
Rädsla över att säga för mycket har nog satt stopp men nu försvinner bromsarna.

Let’s go

6 kommentarer

Filed under Tankar

Andas lite

Längtan efter döden och extrem dödsångest går verkligen inte ihop.
Ändå så är de båda känslorna där och ger ständigt dubbla budskap. Kast med stor känsla.
Sådan är sinnet skapt, format efter överlevnad.

Framgång och motgång men dagarna går ändå.
Reboot, repeat.

3 kommentarer

Filed under Tankar

<3

vår 2011 0911 månad och 5 dagar!

2 kommentarer

Filed under Tankar